Den 28.11 presenterade MultiPrax forskningsgruppen sina preliminära resultat på Tankehörnan vid HPRC seminariet: Forskningsbaserad kunskap om barnskydd.
Forskningsprojektet MultiPrax består av tre fallstudier som genomförts inom välfärdsområden där det systemiska verksamhetssättet implementerats. Det fanns ett starkt behov inom områden att titta närmare på utvecklingen som kan sammanfattas som en framväxande systemisk praktik. Vår studie bygger på data från flera källor och jämförande som dialoger med de enheter som studeras.
Under slutseminariet framförde vi både professonellas och klienters erfarenheter av vilka effekter som uttrycker sig i deras vardag i mötet inom barnskydd. En varierande bild av vardagen inom systemisk praktik målades upp och många nyanser kommer vi närmare att granska i våra analyser också i dialog med praktiken i de tre välfärdsområden.
Vilka är då potentialen i vardagen utgående från de professionellas och klienters erfarenheter?
De professionella upplever att systemisk praktik har lett till ökad reflexivet och nya infallsvinklar som förstärker deras resurser. Det kollegiala stödet har ökat, vilket bidrar till en starkare arbetsmiljö. Klienterna upplevde ökad bekräftelse och utvidgade perspektiv tack vare mångprofessionellt stöd.
Samtidigt fanns det också strukturella faktorer och uteblivna effekter som präglade både klienters och professionellas upplevelser. Alla deltagare var överens om att omorganiseringen av välfärdsområdena sliter på förutsättningarna och att nedskärningarna minskar resurserna och försvagar de stödjande mekanismer som har säkerställt att systemiskt arbete implementeras som en integrerad del av barnskyddsarbetet. Här är stöd från hela organisationen, inklusive ledningen, en avgörande faktor.
Klienter uttryckte oro över den frekventa och fortsatta personalbristen och personalomsättningen, som stör hjälprelationen och äventyrar en långsiktig systemisk verksamhet. Dessutom skapar nedskärningarna stress och oro bland redan utsatta människor och ofta överbelastade medarbetare. Att systemiska möten ofta användes som punktinsatser när man hade kört fast innebar att de, trots sin positiva atmosfär, upplevdes som alltför sällsynta av klienterna, och deras effekter var svåra att mäta. Som ett resultat kände vissa klienter att deras förväntningar inte infriades. En annan försvårande faktor var att klienter, särskilt barn, ofta inte deltog i dessa möten, vilket naturligtvis påverkade deras delaktighet i ett systemiskt arbetssätt.
De utvecklingsbehov som vi ser på basen av vår studie är:
1) Förstärkning av strategisk och systemisk förankring. När vi betonar en mer systemisk förankring så handlar det om betydelsen av att försäkra om att det systemiska genomsyrar all verksamhet. Systemisk praktik involverar flera aktörer och mångprofessionellt samarbete. Potentialen av en bredare förankring som genomsyrar hela verksamheten ser vi framför allt i en av fallstudierna.
2) Upprätthållande krafter av gemensam utbildning, teoretisk förankring och systematik i dialog samt utveckling av kollektiv kompetens. Gemensamma utbildningar och systematisk användning av verktyg och redskap innebär upprätthållande krafter av praktiken.
3) Recept för framgång: familjens tillit. Utvecklingen har gått från ett föräldraperspektiv till en starkare betoning av barnperspektiv. Familjerna, dvs. både barnen och föräldrarna, saknade ofta ett mer helhetsmässigt grepp om familjens situation. Men när den lyckas stärker det både familjens kompetens och tillit och det här ser vi som recept för framgång.
4) Betydelsen av stöd och uppbackning av ledningen. Betydelsen av stöd och uppbackning av ledningen har framkommit i tidigare studier och framkom också i vår studie. Brist på stöd från ledningen kan vara förödande för arbetsmiljön och för utvecklingen av praktiken.
5) Vikten av kontinuitet, uppföljning och utveckling av det systemiska. Implementering och etablering av verksamhetssätt förutsätter kontinuitet och kräver också systematisk uppföljning av verksamheten.